Del 1: Människorna gör mötet

I grunden handlar det om människovärde. Allas lika värde och allas rätt till respekt är något som de flesta människor skriver under på. Därför vore det en självklarhet att vi behandlar alla lika. Ändå blir det inte alltid så. Trots goda intentioner finns risken att vi behandlar människor olika, utifrån de normer som råder. Normer är de underförstådda, outtalade regler som gäller inom en viss grupp eller i samhället som sådant. Normerna har oftast formats utifrån de som är majoritet i gruppen. Om man inte tänker efter, finns därför en risk att normerna inte passar alla. I värsta fall är de direkt exkluderande mot de som inte ingår i majoriteten.

För att undvika det är det viktigt att hela tiden vara normkritisk och tänka igenom varje möte så att det passar alla. En inkluderande möteskultur är en kvalitetsstämpel. För att bli intresserad av det som sägs på ett möte behöver man också känna sig respekterad och inkluderad.

Manuel Almberg Missner är genusvetare på Karlstads universitet och sitter i styrelsen för Centrum för genusforskning. Han konstaterar att normer är kopplade till makt:

– Det handlar om vilka som har makt att definiera ett önskvärt samhälle. Har man ett möte om framtiden och det enbart är människor över femtio som är föreläsare, visar det att unga inte har makten att påverka sin egen framtid.

Hur ska man tänka?

Men hur gör man då för att skapa inkludering? Enligt Manuel Almberg Missner handlar det om att man måste skapa en tvåvägskommunikation.
– Många gånger pratar vi om andra människor, istället för med dem. Vi har möten om hbtq-frågor eller flyktingmottagande, istället för att se till att de själva får berätta om sina erfarenheter. När man pratar om fördefinierade grupper utan att de själva är med så skapas ofta en känsla av ”vi och dem”, även om syftet är aldrig så gott, säger Manuel Almberg Missner.

Kort sagt handlar det om att inte göra sig själv till expert för andra. Saknar man egna personliga erfarenheter, så är det bättre att bjuda in och lyssna på de som har det. Går inte det är det klokt att på olika sätt väga upp sina ”blinda fläckar”.
– Men det kan vara svårt. Tillhör du normen så kan du inte välja bort det. Då gäller det att verkligen vara uppmärksam på sitt beteende. Det kan du bli genom att fundera på i vilka sammanhang du tillhör normen, och i vilka du inte gör det. Den här typen av övningar hjälper dig att förstå hur normerna fungerar.

För att vara inkluderande behöver alla mötesarrangörer ha ett brett perspektiv. Det kan vara klokt att utgå från de grupper som omfattas av diskrimineringslagen, nämligen kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionsvariation, ålder, religion och könsuttryck. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att det kan finnas fler grupper som riskerar att bli exkluderade. Allt utgörs av sammanhanget och den rådande normen. Även vita medelålders män kan bli exkluderade.

Har man tänkt igenom vilka grupper som ska inkluderas, så gäller det att synliggöra dem utan att de pekas ut. Manuel Almberg Missner konstaterar att det gäller att inkludera dem utan att någon tänker på att just de är där.
– Det gäller att alla är där som en del av ett ”vi”, istället för att vara en avvikargrupp. Ofta börjar det redan i planeringsstadiet. Om man redan där täcker in människor från flera olika grupper, så ökar chansen att få med fler perspektiv. Helst ska man inte heller ha med en enskild person som får symbolisera en viss grupp. Då finns risk att den människan blir ett alibi som inte kan förändra.

Ett genomtänkt genomförande

När det gäller själva genomförandet, så startar inkluderingsprocessen redan i inbjudan. Texter och bilder ska vara producerade på ett genomtänkt sätt och utformade så att det är enkelt att ta till sig informationen oavsett vem man är. Tänk också på att ta reda på vad som gäller kring maten. Det kan finnas allergier, religioner eller andra aspekter som gör att människor inte kan äta vad som helst.

Gå sedan igenom ytter- och inomhusmiljön där mötet hålls. Se till att arrangören ordnar ramper, höj- och sänkbara talarstolar, hörselslingor och sittmöbler som fungerar för alla oavsett kropp.

En annan viktig faktor är längden på passen. Se till att de inte överskrider 45 minuter, så orkar alla behålla koncentrationen. Alla talare behöver få information om vad som gäller för att göra inkluderande föredrag. Det gäller exempelvis bildval.
– Har man en presentation som rakt igenom är heteronormativt vit, och en enda bild på en svart person så blir inte det inkluderande. Snarare känns det som ett försök att lugna de som ingår i normen och få dem att tro att det är inkluderande, säger Manuel Almberg Missner.

Ytterligare en aspekt är att ge alla som deltar möjlighet att delta i samtalet. Det finns gott om tekniska hjälpmedel som gör att man kan skriva frågor eller påpekanden som direkt syns på en skärm. Man måste också enkelt kunna påpeka när exkludering sker. För missar sker hela tiden.
– Därför är det viktigt att inte skuldbelägga utan istället försöka skapa en miljö där det känns helt okej att säga till om något blir fel. Att göra fel är ju också bra, för då lär vi oss vad som behövs för att göra rätt. Ett tips kan vara att använda en teknisk lösning som en app eller ett nummer man kan sms:a till för att påpeka när något gått snett. Och så ska man ha en klok moderator som direkt kan upplysa om det som blivit fel, utan att det blir en dömande stämning. Det får inte bli en rädsla för att göra fel, då finns risken att vi får en omvänd härskarteknik. ödmjukhet åt alla håll behövs.

Efter mötet är en utvärdering extra betydelsefull. Då gäller det att ställa frågorna på ett inkluderande sätt. Man måste kunna se eventuella skillnader mellan grupper utan att formuläret blir utpekande.
Slutligen är inkludering något som ska pågå hela tiden. Det får inte bli en engångsföreteelse.
– Det handlar om att bygga ett inkluderande varumärke som konferenssamordnare. Då vet folk som får inbjudan att de vill och kan komma. Annars kanske de inte ens reflekterar över det, konstaterar Manuel Almberg Missner.